Tänder

Vad fan är det som händer med mina tänder?? Hade länge helt sjyssta tänder, visst, några hål ibland, men ändå. Helt ok var dom. Speciellt med tanke på skötseln av dom under mina lite vildare år, sena tonår/tidiga 20. Tandtråd? Jodå, jag hade en burk som följde med varje gång jag flyttade, den tog aldrig slut. KAN ju ha varit så att tandråden på den tiden var 40 meter, eller så använde jag den helt enkelt riktigt, riktigt sällan. Och ändå. Sjyssta tänder.

Men det var då. Nu när jag är stadgad och skötsam har jag lagt mig till vid vanan att använda tandtråd varje kväll. Och flourskölj. Och mellanrumsborste. Och enbindelsborste. Och eltandborste. Och flourtablett. Det verkar finnas en produkt för varenda jäkla tand i käften. Jag har dom.(Produkterna alltså, men även tänderna än så länge.) Jag ANVÄNDER dom.(Fortfarande både och.) MEN ändå har jag bitit av två tänder bara senaste året och fått laga allt runtom eftersom karies tydligen sprider sig om man inte ringer upp sin tandläkare illa kvickt. Lagat några hål däremellan också, även en rotfyllning. Dyrt och jobbigt.

På den ljusa sidan ska nämnas att jag har haft samma tandläkare i många år, en lugn och stabil man. Somnat varje gång han lagat. Han har fått vara generös med bedövningen bara, smärta ska undvikas om det går. Så onaturligt som möjligt tack.

Men nu i våras gick han hux flux i pension och lämnade mig med mina sammanbitna käkar, i större behov av en bettskena än nånsin förr. Blev dock överlämnad åt en yngre förmåga som verkar vara mycket sympatisk. Viktigt, man måste ju kunna lita på sin tandläkare. I mitt fall är det viktigt att inte bli lurad på följande sätt, helt tänkbart scenario: Jag sätter mig i tandläkarstolen, gapar, somnar som vanligt, tandläkaren går och fikar, kommer tillbaka, väcker mig, jag tackar, betalar och går hem.

Jag somnar ju varje gång jag sätter mig ner, är jag hormonpåverkad dessutom så hamnar jag mer eller mindre i koma om jag får sluta ögonen. Inte mig emot, men jag gillar förstås inte när jag vaknar av att saliv har runnit nerför ena mungipan.

Apropå tandtråd, när man borstat tänderna med en stark, skön tandkräm så känner man sig ju såå fräsch i munnen, inte sant? Mm, men sen använder man tandtråd och blir smått chockad över resultatet. Det är inga roliga överraskningar man hittar där inte. Allt går ju inte ens att identifiera. Och har man då slarvat nån kväll så blir det inte kul att hitta nåt frö mellan B1 och C3 och tänka: Frö? Men det har jag ju inte fått i mig sen den där Barkisskivan jag åt förra... Hoppsan sa, veckan. Nä, det vill man slippa. Använd tandtråd säger jag. Men meddela inte mig om vad du hittar.

Nu är det dags att inventera badrumsskåpet. Jösses, har jag ingen TUNGSKRAPA?

Liseberg

Jo, ett Lisebergsbesök genererar alltid ett inlägg i Gnällbloggen. Aldrig ser man så många ledsna, griniga ungar som just på Liseberg. Möjligtvis på Gap-och-skrik-landet i så fall, det på Backaplan. Nåväl, iår var jag i alla fall inte det minsta gravid, så nu skulle det åkas. Hrmpf. Till att börja med valde vi MIDSOMMARDAGEN för vårat premiärbesök, en midsommardag med vackert jäkla väder dessutom. Herregud. Vad. Mycket. Folk. Jag ogillar folksamlingar i största allmänhet men på Liseberg i synnerhet. Åka, vi vill ÅKA!! Köa, köa, köa köa, köa, köa, åka fyrtiofem sekunder, köa, köa, köa, köa, köa, åka trettio sekunder, köa, köa, köa, köa, köa, ja, så där höll det på.

Det underlättar sannerligen inte att ha tre barn med helt olika önskemål om vad kul åkning är. Lova körde Smågrodorna femton gånger på raken (och iår slapp jag och Fredrik att åka med i den där stora stolen i mitten så att man känner sig som en fånig jätte som alla ser när man åker upp och ner i en förnedringens åktur), Linn ville bara åka häftiga saker och Leo ville inte ens åka barnvagn. Bara sitta i Babybjörn på magen. Som ni hör så går detta inte ihop, vi fick helt enkelt tillkalla förstärkning i form av mamma och Lennart. Det funkade!

Nåt som inte funkade var däremot matpausen. Bränd av tidigare erfarenheter från Burger King med uteservering, fåglar, fåglar, fåglar, ketchupklet och utspillda drickor som ledord, så valde vi att bojkotta detta hemska ställe. Istället gick vi till Hamnkrogen. Och blev lite överpositiva och beställde flera rätter, ostbricka och allt möjligt onödigt. Vi ångrade oss genast. Leo sov när vi beställde och tjejerna lekte stillsamt tillsammans med sina pysselunderlägg. Vilken idyll.

10 minuter senare var allt annorlunda. Lilleman var klarvaken och mat skulle värmas, sen skulle det ammas och han ville inte sitta ner, bara vara i famnen på nån. Pysselunderläggen var klara och barnbuffén var ganska så ratad. Ett par köttbullar var samt varsin liiiten klick mos var det som dög åt döttrarna. Sen ville de ut och åka. Men vi fick vänta och vänta på all mat som vi beställt...De skötte sig, fast mycket sammanbitet. Lova låg dubbelvikt över en stol av ren tristess och Linn såg sammanbitet ut genom fönstret. Stackarna.

Ja, om du har tre små barn så rekommenderar jag INTE att du äter flera rätter på en restaurang. På Liseberg. Med åkband kring de små handlederna. (Men OM du ändå gör det så rekommenderar jag fisksoppa samt pannacotta till dessert, det kan du lätt sleva i dig med en hand medans den andra vaggar baby/rättar pyssel/delar köttbullar/hämtar en glass/går på toa).

Tack för uppmärksamheten.

Gubbstruttar!

Ååhh vad jag stör mig på Åke i Sveriges Mästerkock! Jäkla gubbe som inte kan ta tillsägelser från en duktig, kunnig person för att hon är en 18årig tjej. (Såklart att det är därför, lyssna på hans nedlåtande tilltal om "lilltjejen" osv.)Jennie från Lindome är BÄST i hela programmet! "Va fan han är ju FEMTI jävla år, han måste väl kunna steka kött!!" Ha, ha. Bra tjejen, du ska vinna detta. UUUT med gubben!

Tiden förändras och jag med den...

Alldeles nyss stod jag i badrummet och tvättade av mig sminket (nöjd med att jag överhuvudtaget fått på mig smink idag, riktigt smink, inte bara Mimmi Piggs läppglans från barnens necessär!)då 4åringen utbrister: " Mamma, sådär kan du inte gå på fest!!"

Nähä, undrar vad hon tyckte såg värst ut, de svarta ringarna under de rödsprängda ögonen eller hormonplitorna (för det heter väl inte finnar i min ålder?)eller... Och jag som hade en bra dag idag.

Förresten så skulle hon bara veta hur snygg jag var förr. Alla kilon (och dom var inte så värst många) satt där dom borde och jag hånskrattade åt alla stackare som inte klarade penntricket. HA! Penntricket, klart att pennan ramlar ner, hur skulle det annars se ut?? HA,HA HA!

Och det utseendet var ju praktiskt också, man kunde ta en dusch och bli ren utan att behöva lyfta på nåt.

Nåja, tiden förändras och jag med den. Va? Är klockan snart 22? Oj, bäst att gå och lägga sig, jag behöver mina 2 timmars skönhetssömn mer än nånsin.

Tjolahopp!

En vecka kvar!

Om precis en vecka ligger jag förhoppningsvis på BB med vår lilla trea, rykande färsk. Den här graviditeten har varit helt klart jobbigare än de båda andra, men några saker har faktiskt lindrat besvären. Jag känner att jag behöver hissa och dissa lite nu som en slutgiltlig sammanfattning av 9 emellanåt rätt tuffa månader. Först vill jag såklart DISSA:

1. Kommentarer som : "Vilken stor mage du har!" "Är det där tvillingar eller, hö, hö?" Som om man liksom inte hade en aaaniiing om att man går runt med en jättekagge där fram som nästan får en att tippa över. Om nån säger att man har en FIN stor mage får man ju säga tack, skulle nån säga att man har en FUL stor mage så kan jag komma på svar på det också, men just det här ständiga KONSTATERANDET stör mig. Jag säger ju inte till dig varje gång jag ser dig "Du har verkligen en stor näsa/spetsig haka/små fötter/långa armar/feta lår/tätt mellan ögonen!" Antar att du redan vet.

2. ILLAMÅENDET from hell!! Började på mitt nya jobb i typ vecka 8 och var helt grön/grå i ansiktet och ständigt trött varje dag i början, men ville förstås ge ett gott intryck och vara käck och POSITIV (pust!)mot alla nya kollegor och chefer. Tog dessutom på mig ett mycket tidskrävande uppdrag som gick ut över min fritid genom att sätta ihop och genomföra ett seminarium om det sociokulturella funktionshindret...

3. Foglossningen som direkt tog vid när illamåendet lättade...

4. Nästäppan, vaknar varje natt för att jag måste spraya näsan för att kunna andas.

5. Att jag måste återuppta kontakten med försäkringskassan. Efter 10 minuters knapptryckningar där jag tom går med på att delta i deras jävla enkätundersökning EFTER samtalet med handläggaren så får jag höra: "Vi har hög belastning just nu, var vänlig försök senare." Varje dag i tre veckor.

Nåja, jag skulle vilja HISSA också, eller rättare sagt TACKA några för ett gott jobb med att lindra mina graviditetsrelaterade plågor.

1. Nezeril samt Otrivin comp. Stort tack för hjälpen!

2. Postafen som hjälpte mot illamåendet de gånger jag lyckades svälja dom och behålla dom utan att få upp dom med "frukosten". (Blodtrycksmedicinen och vitaminerna.)

3. Ni som sagt att jag är så fint gravid, det värmer trots att det troligtvis är överdrivet.

4. Min familj, mina nya jobbarkompisar och alla andra som hjälpt mig med saker som varit för svåra/jobbiga för mig. Särskilt ni som "pjoskar" med mig, he, he, mer sånt, man är ju inte på smällen jämt, trots allt. (Inte riktigt jämt.)

5. Gina tricot för tillverkning av alla låånga linnen som jag har på mig typ varje dag.

Nu räknar jag ner. 7 dagar kvar idag.

Färdigjäst!

Idag har det gått 37 fulla veckor av min sista graviditet. Hos barnmorskan senast så summerade vi graviditeten och vi skrev ner önskemål inför förlossningen. Önskemålen skilde sig en AANIING från önskemålen inför min första förlossnig, när jag trodde att jag skulle föda "normalt." Då var det typ: Jag vill bada badkar, lyssna på nån lugn musik för babyn, avvakta med smärtstillande osv. Nu var det mer: Jag vill först och främst överleva, operationssalen ska vara full med ERFAREN personal och blodpåsar med blodgrupp A+, MÅNGA! Post op vill jag att ni ICKE snålar med smärtstillande, gärna intravenöst, får man fortfarande Ketogan? Har ni nåt annat som påverkar centrala nervsystemet utan att tarmarna blir så in i helsike gasfyllda? Då tar vi det. Fick barnmorskan med allt nu? Bra, då kör vi.

Urinprov

Jag går på MVC i Lerum, det är toppen på många sätt. MEN... Besök på MVC inkluderar ofta (i mitt fall varannan jävla vecka) urinprov. Många känner obehag inför att ta blodprov, inte jag. Det är ju bara att sitta stilla och låta personalen sköta sitt jobb. Minimal insats från mig alltså. Inget att gnälla om. (!) Men URINPROV i tid och otid är ett jävla gissel för mig av flera anledningar.

1. När fan ska jag lära mig att pricka den lilla plastmuggen utan spill? Svårt, svårt. Det är ju som att fånga upp allt vatten från en vattenspridare genom att springa runt med en hink.
2. Torka upp och manövrera den lilla muggen från toan bort till hyllan med samma paniktanke i huvudet hela tiden: Tänk om jag tappar mitt eget kiss över mina byxor... Snyggt.
3. Det värsta av allt: På MVC i Lerum saknas en lucka i väggen där man kan skicka in sina dyrbara droppar på ett någorlunda smidigt sätt. Detta innebär till min stora fasa att man ska tvingas bära ut sin lilla kissmugg bort till labbet, GÅ IGENOM väntrummet med detta i sin hand. Liksom, oj, där sitter nån jag känner, hej, hej, här går jag med min lilla kissmugg. Förfärligt. Än så länge har jag sluppit bära ut mitt kiss genom olika ursäkter som t.ex. "locken var slut", "oj, jag glömde, men det står därinne"

Nej, det är INTE hygieniskt att först tvätta sina händer och SEN bära en mugg full med kiss. Stick mig istället.