Urinprov

Jag går på MVC i Lerum, det är toppen på många sätt. MEN... Besök på MVC inkluderar ofta (i mitt fall varannan jävla vecka) urinprov. Många känner obehag inför att ta blodprov, inte jag. Det är ju bara att sitta stilla och låta personalen sköta sitt jobb. Minimal insats från mig alltså. Inget att gnälla om. (!) Men URINPROV i tid och otid är ett jävla gissel för mig av flera anledningar.

1. När fan ska jag lära mig att pricka den lilla plastmuggen utan spill? Svårt, svårt. Det är ju som att fånga upp allt vatten från en vattenspridare genom att springa runt med en hink.
2. Torka upp och manövrera den lilla muggen från toan bort till hyllan med samma paniktanke i huvudet hela tiden: Tänk om jag tappar mitt eget kiss över mina byxor... Snyggt.
3. Det värsta av allt: På MVC i Lerum saknas en lucka i väggen där man kan skicka in sina dyrbara droppar på ett någorlunda smidigt sätt. Detta innebär till min stora fasa att man ska tvingas bära ut sin lilla kissmugg bort till labbet, GÅ IGENOM väntrummet med detta i sin hand. Liksom, oj, där sitter nån jag känner, hej, hej, här går jag med min lilla kissmugg. Förfärligt. Än så länge har jag sluppit bära ut mitt kiss genom olika ursäkter som t.ex. "locken var slut", "oj, jag glömde, men det står därinne"

Nej, det är INTE hygieniskt att först tvätta sina händer och SEN bära en mugg full med kiss. Stick mig istället.

Graviditet är ingen sjukdom...

Nä, det vet väl alla, en graviditet är ingen sjukdom. Det är BARA ett tillstånd, dessutom ett övergående sådant. Ursäkta, ett VÄLSIGNAT tillstånd. Själv är jag för tillfället välsignad för 24 veckan i rad. Omgång nummer tre. Och vet ni vad, tro det eller ej, men jag har symptom som påminner om, håll i er nu, SJUKDOM! Va?? Här går man och är välsignad som aldrig förr och så dyker det upp kroppsliga symptom som påminner mycket starkt om sjukdomssymptom! Som andra icke välsignade människor faktiskt kallar smärta,obehag eller rent av sjukdom när det dyker upp hos dom själva.

Men vi som är på smällen vet bättre än att kalla oss sjuka trots att följande saker OFTA inträffar för oss:
1. Illamående. Sss, det är ju bara och knapra lite på ett torrt kex innan du har gått upp ur sängen, helst redan innan du har vaknat. Sen när spyan ändå är på väg upp medans du sitter i bilkö på E20 så har du ju ändå varit så förutseende att du har med dig en spypåse från apoteket där du kan få upp saltinen och järntabletterna (alltså frukosten)från imorse. Inga problem.
2. Extrem trötthet. Jamen det är ju en baggis. Ta dig bara fram och tillbaka från jobbet och gör absolut inget utöver det så står du på benen fram till 20.00, jag lovar. Idol blir ju ändå bara sämre för varje år så där missar man inget direkt.
3. Halsbränna. Lätt. När tarmarna ännu en gång har flyttat till ett annat ställe så är det bara att anpassa sin kost efter detta. Ingen fet mat. Eller salt. Eller stark. Eller några andra kryddor än typ... kanel.
4. Foglossning. Också lätt åtgärdat. Dont fucking MOVE.
5. Hemorojder. Har aldrig haft detta själv, men ser närapå framemot att få det den här gången, då kan man ju bara skaffa en liten gullig kudde att sitta på när vindruvsklasen tränger fram där bak.

Så, seså nu gravida kvinna, sluta gnäll! Graviditet är för fan ingen sjukdom.