Ålderstecken

Nu har den kommit över mig igen, ÅLDERSNOJAN! Jag har upptäckt att jag ser på många saker med en riktigt tråkvuxen syn som mitt 22-åriga jag hade skrattat hånfullt åt. Mycket tydligt är det när jag tittar på barnprogram och filmer med barnen som jag själv sett när jag var liten. Eller läser böcker. Plötsligt ser jag helt andra saker, den vuxna jobbiga människan inom mig tar bara över och börjar döma och fnysa åt det som barnen tycker är kul. Och som jag själv tyckte var kul när jag var liten.

Ta tex den Alfons-boken när Alfons är för liten för att vara med storkusinerna och spela kort med farmor, Alfons snor då ett gäng kakor istället. Alltså, storkusinerna säger att Alfons inte får vara med, men FARMORN då? Vad gör hon? Hon skiter i vilket och spelar kort UTAN sitt minsta barnbarn, istället är han ensam och ledsen i köket. Tror fan att han snor kakor. En farmor fryser väl inte ut sitt barnbarn på det sättet? Dessutom bryr hon sig inte när han har satt i sig en hel burk med kakor, hallå, han kommer ju bli sjuk! Ge honom nån barnsamarin eller nåt.

Sånt tänker jag på. Att Alfons mage omöjligt kan tåla så många feta pensionärskakor på en gång.

Eller Tommys och Annikas morsa som låter barnen rymma med en minst sagt opålitlig 9- åring som BARNVAKT? Du, morsan, vet du om att dina barn sov i en lada med en gammal gubbe, tänk om han var pedofil? Stackars Tommy och Annika.

Ok, nu är detta sagor, påhittade historier. Men även modern, dokumentär barnkultur uppvisar riktiga irritationsmoment för mig. Wild Kids! Och då snackar jag inte om det uppenbara, det vidriga program där barnen satt fastbundna vid träd med säckar över huvudet! Nä, minst lika vidrigt var det när dom fick bada i popcorn samtidigt som dom KÄKADE av det! Mina barn såg förstås förtjust men även avundsjukt på hur underbart det var att BADA i popcorn. Själv såg jag framför mig hur bakterierna frodades, fotsvamp, hudflagor, hårstrån (fast knappast några könshår) och snorkråkor blandades och ÅTS.

Nä, åldern ställer till det för mig. Aldrig mer kan jag se ett barnprogram eller läsa en barnbok utan dessa praktiska tankar som totalt skymmer sikten för det riktiga budskapet. Men mina barn dom ser!

Den dagen även mina barn upptäcker vilken kärring Alfons farmor är, eller hur äckligt det är att BADA i snacks som sen ska ska ätas, den dagen då vet jag. Att då är jag för fan ÄNNU ÄLDRE!!