Urinprov

Jag går på MVC i Lerum, det är toppen på många sätt. MEN... Besök på MVC inkluderar ofta (i mitt fall varannan jävla vecka) urinprov. Många känner obehag inför att ta blodprov, inte jag. Det är ju bara att sitta stilla och låta personalen sköta sitt jobb. Minimal insats från mig alltså. Inget att gnälla om. (!) Men URINPROV i tid och otid är ett jävla gissel för mig av flera anledningar.

1. När fan ska jag lära mig att pricka den lilla plastmuggen utan spill? Svårt, svårt. Det är ju som att fånga upp allt vatten från en vattenspridare genom att springa runt med en hink.
2. Torka upp och manövrera den lilla muggen från toan bort till hyllan med samma paniktanke i huvudet hela tiden: Tänk om jag tappar mitt eget kiss över mina byxor... Snyggt.
3. Det värsta av allt: På MVC i Lerum saknas en lucka i väggen där man kan skicka in sina dyrbara droppar på ett någorlunda smidigt sätt. Detta innebär till min stora fasa att man ska tvingas bära ut sin lilla kissmugg bort till labbet, GÅ IGENOM väntrummet med detta i sin hand. Liksom, oj, där sitter nån jag känner, hej, hej, här går jag med min lilla kissmugg. Förfärligt. Än så länge har jag sluppit bära ut mitt kiss genom olika ursäkter som t.ex. "locken var slut", "oj, jag glömde, men det står därinne"

Nej, det är INTE hygieniskt att först tvätta sina händer och SEN bära en mugg full med kiss. Stick mig istället.

Graviditet är ingen sjukdom...

Nä, det vet väl alla, en graviditet är ingen sjukdom. Det är BARA ett tillstånd, dessutom ett övergående sådant. Ursäkta, ett VÄLSIGNAT tillstånd. Själv är jag för tillfället välsignad för 24 veckan i rad. Omgång nummer tre. Och vet ni vad, tro det eller ej, men jag har symptom som påminner om, håll i er nu, SJUKDOM! Va?? Här går man och är välsignad som aldrig förr och så dyker det upp kroppsliga symptom som påminner mycket starkt om sjukdomssymptom! Som andra icke välsignade människor faktiskt kallar smärta,obehag eller rent av sjukdom när det dyker upp hos dom själva.

Men vi som är på smällen vet bättre än att kalla oss sjuka trots att följande saker OFTA inträffar för oss:
1. Illamående. Sss, det är ju bara och knapra lite på ett torrt kex innan du har gått upp ur sängen, helst redan innan du har vaknat. Sen när spyan ändå är på väg upp medans du sitter i bilkö på E20 så har du ju ändå varit så förutseende att du har med dig en spypåse från apoteket där du kan få upp saltinen och järntabletterna (alltså frukosten)från imorse. Inga problem.
2. Extrem trötthet. Jamen det är ju en baggis. Ta dig bara fram och tillbaka från jobbet och gör absolut inget utöver det så står du på benen fram till 20.00, jag lovar. Idol blir ju ändå bara sämre för varje år så där missar man inget direkt.
3. Halsbränna. Lätt. När tarmarna ännu en gång har flyttat till ett annat ställe så är det bara att anpassa sin kost efter detta. Ingen fet mat. Eller salt. Eller stark. Eller några andra kryddor än typ... kanel.
4. Foglossning. Också lätt åtgärdat. Dont fucking MOVE.
5. Hemorojder. Har aldrig haft detta själv, men ser närapå framemot att få det den här gången, då kan man ju bara skaffa en liten gullig kudde att sitta på när vindruvsklasen tränger fram där bak.

Så, seså nu gravida kvinna, sluta gnäll! Graviditet är för fan ingen sjukdom.

Morning sickness...

Äh va fan, MORNING sickness, VAD är det? Och: "Det går över nästan på dagen efter 12 fulla veckor!" Eh, nej. Men jag kanske inte har rätt att klaga nu när det är på bättringsvägen trots allt. Först mådde jag illa NON STOP i några veckor, sen lättade illamåendet till att bara inträffa i samband med måltider. Dvs före, under och efter måltider. Och förstås vid lukten av måltider. Eller blotta åsynen av en måltid. Eller bara tanken på en.

Nåja, nu har det blivit ytterligare lite enklare, illamåendet begränsar sig endast till morgnarna. Aha! Därav namnet, MORNING sickness. I vecka 21. NU fattar jag.

Och ni tyckte jag var gnällig innan detta. He, he...

Till alla naiva småbarnsföräldrar!

Kära småbarnsföräldrar, det här kanske kommer som en chock för er, men nu ska sanningen fram. Chansen att just din lilla telning (eller vad ni nu brukar kalla dom, jag fattar fan inte vad telning betyder) ska bli statsminister, Hollywoodstjärna eller en ny Bill Gates är inte så stor som du kanske, möjligtvis tror. Nä, då är chansen att lilla kotten blir en medelavlönad kommunalarbetare så mycket större.

Jag har märkt att jag själv och många andra (inte bara föräldrar, men påfallande ofta mor/farföräldrar) drar VÄLDIGT snabba slutsatser när de små gullungarna leker något, tex doktor. Genast knorrar en farmor/moster/pappa fram nåt i stil med: " Ah, titta på lilla Lisa, hon blir nog en doktor när hon blir stor." (Fast dom som är riktigt old fashioned säger bara så om Pelle, Lisa blir nog sjuksköterska.)

Tja, skulle jag vilja säga. Men se på lill-Fia som spelar patient då, hon blir nog banne mig hypokondriker. Hon tror ju själv att hon har ont. Imponerande vad många sjukdomsnamn hon har lagt på minnet trots sin ringa ålder. Typiskt hypokondrikerämne.

Men, men, alla säger vi nog i slutänden: Ni får bli vad ni vill ungar, bara ni blir lyckliga. Och lyckan kommer ju inifrån. Eller i värsta fall från en burk hos Dr Lisa.

Kom till saken!

Hej och välkomna till gnällbloggen. Idag ska jag i vanlig ordning gnälla på folks beteende. Men inte vilket beteende som helst, utan nåt ovanligt jävla jobbigt. Folk som uppvisar brister i sitt sätt att konversera! Jag börjar här med ett talande exempel, nyligen uppsnappat på Ica Maxi: (att det uppsnappades just på Ica Maxi har ingen direkt betydelse för själva poängen, jag ville bara uppta din tid ytterligare en stund genom att informera dig om en oviktig detalj) Jo, bäst som jag smyger runt bland kakhyllorna (hey, jag fyller år imorgon!) får jag höra en ung kvinna stå och berätta för några bekanta (hennes bekanta, inte mina) om sin tältsemester.

Jaha, tältsemester tänkte jag, och med tanke på den unga kvinnans exalterade röst så spetsade jag öronen lite och förväntade mig en kul story. Jag plockade lite bland dammsugare och havreflarn medans kvinnan fortsatte: Jo, alltså, det var sååååååå himla kul alltså, hi, hi, ja, barnen hade ju då äntligen somnat, och ja, Conny och jag då, vi har ju varit med i viktväktarna länge nu då va och eller ja, jag har varit med i två år och Conny i 8 månader. Eller neeej, vänta nu, i 9 månader blir det väl? Hmm, jo, men då i alla fall så skulle vi öppna...

Här har inte bara jag tappat intresserat för tälthistorien from hell utan även dom bekanta börjar trampa otåligt och deras lille son har börjat gnälla om hemgång, OF COURSE!

Varför, varför fastnar vissa människor i så totalt oväsentliga detaljer när dom ska berätta en liten kul grej? Ett vanligt exempel är när folk hakar upp sig på vilken veckodag en händelse har inträffat. Som inte har nån som helst relevans för historiens fortsättning.

Ja, ni fattar.

Förresten, det var nog inte på Ica Maxi jag tjyvlyssnade på detta trots allt, det var ju på Servett! Eller nej, Lidl var det ja. Vänta, jag går och kollar på kvittot.

För er som vill höra den spännande fortsättningen på kvinnans tältsemesterhistoria: missa inte nästa avsnitt av gnällbloggen.

Fotnot: För att ingen ska kunna känna sig igenkänd av detta så har jag ändrat på en del oviktiga detaljer i inlägget. NOT!!

Man vet att man är gammal...

Ja, det där med ålder är förstås relativt. Det finns dock ett par vetenskapligt bevisade tecken på att du inte är någon ungdom längre. Faktiskt. Här följer ett utdrag:

1. Det ringer kl 5 en söndagmorgon och du vaknar efter en signal och skriker hysteriskt i luren: "VEM ÄR DET SOM HAR DÖTT??" Tanken på att det är en ball efterfest på gång, den slår dig inte ens.
2. Du kallar klockslaget 5 just MORGON! Hallå eller, det var änna längesen 5 var klockslaget på NATTEN då krogen stängde och efterfesten började.
3. Du smygröker inte längre för dina föräldrar. Du smygröker för dina barn.
4. Dina kvitton från Ica landar alltför ofta på ett fyrsiffrigt belopp. Inte som förr nä, ett sexpack folkisar och 8 Gorbys piroger landade ju bara på 2-3 hundralappar.
5. Du får inte panik när toarullen tar slut. Du behöver inte rafsa fram några servetter från Mc Donalds-påsen på golvet, nix, pix. Herreguuud, du köpte såklart en hel jävla BAL med toarullar på Ica häromdan.
6. Du har sprit i barskåpet. Oöppnade flaskor. Du har för guds skull ett BARSKÅP.
7. Du vet vad en rhodedendron är. Det är ICKE en drink. Rodeden...rådedren...rhådo...ja, ja, en vuxen människa som du vet säkert hur det stavas också.

Ålderstecken

Nu har den kommit över mig igen, ÅLDERSNOJAN! Jag har upptäckt att jag ser på många saker med en riktigt tråkvuxen syn som mitt 22-åriga jag hade skrattat hånfullt åt. Mycket tydligt är det när jag tittar på barnprogram och filmer med barnen som jag själv sett när jag var liten. Eller läser böcker. Plötsligt ser jag helt andra saker, den vuxna jobbiga människan inom mig tar bara över och börjar döma och fnysa åt det som barnen tycker är kul. Och som jag själv tyckte var kul när jag var liten.

Ta tex den Alfons-boken när Alfons är för liten för att vara med storkusinerna och spela kort med farmor, Alfons snor då ett gäng kakor istället. Alltså, storkusinerna säger att Alfons inte får vara med, men FARMORN då? Vad gör hon? Hon skiter i vilket och spelar kort UTAN sitt minsta barnbarn, istället är han ensam och ledsen i köket. Tror fan att han snor kakor. En farmor fryser väl inte ut sitt barnbarn på det sättet? Dessutom bryr hon sig inte när han har satt i sig en hel burk med kakor, hallå, han kommer ju bli sjuk! Ge honom nån barnsamarin eller nåt.

Sånt tänker jag på. Att Alfons mage omöjligt kan tåla så många feta pensionärskakor på en gång.

Eller Tommys och Annikas morsa som låter barnen rymma med en minst sagt opålitlig 9- åring som BARNVAKT? Du, morsan, vet du om att dina barn sov i en lada med en gammal gubbe, tänk om han var pedofil? Stackars Tommy och Annika.

Ok, nu är detta sagor, påhittade historier. Men även modern, dokumentär barnkultur uppvisar riktiga irritationsmoment för mig. Wild Kids! Och då snackar jag inte om det uppenbara, det vidriga program där barnen satt fastbundna vid träd med säckar över huvudet! Nä, minst lika vidrigt var det när dom fick bada i popcorn samtidigt som dom KÄKADE av det! Mina barn såg förstås förtjust men även avundsjukt på hur underbart det var att BADA i popcorn. Själv såg jag framför mig hur bakterierna frodades, fotsvamp, hudflagor, hårstrån (fast knappast några könshår) och snorkråkor blandades och ÅTS.

Nä, åldern ställer till det för mig. Aldrig mer kan jag se ett barnprogram eller läsa en barnbok utan dessa praktiska tankar som totalt skymmer sikten för det riktiga budskapet. Men mina barn dom ser!

Den dagen även mina barn upptäcker vilken kärring Alfons farmor är, eller hur äckligt det är att BADA i snacks som sen ska ska ätas, den dagen då vet jag. Att då är jag för fan ÄNNU ÄLDRE!!

Eva jävla Sternberg

Kvinnor Kan. Särskilt Eva jävla Sternberg kan. Eva har nu tagit bladet från munnen och vill vara med och debattera om, ja, här är det lite oklart om vilken debatt hon egentligen ger sig in i, hennes minst sagt spretiga artikel handlar om lite av varje som dyker upp i hennes välutvecklade hjärna, men det viktigaste som hon vill ha sagt är i alla fall: Pappor är inte kapabla att ta hand om sina små barn.

Du måste läsa detta, genast. Eva jävla Sternberg har alltså skrivit en artikel på Expressens debattsida den 25 mars 2010. Det som upprör Eva jävla Sternberg är att olycksfallsfrekvensen hos barn under ett år har ökat med 30% de senaste tre åren. Det är statistiskt bevisat. Orsaken är inte statistiskt bevisad, men det hindrar inte Eva jävla Sternberg från att dra sina egna slutsatser. Offentligt. Det måste förstås vara hemmapappornas fel. (Hemmapapporna, till att börja med: var fan är dom?)

Hemmapapporna klarar inte av att dra undan kastruller med hett vatten utan att skålla sina små knattar, och sen faller ungarna från alla möjliga höjder för att pappornas hjärnor är inprogrammerade att jaga bisonoxar. Inte hålla koll på sin avkomma och liknande småsysslor.

"Alla inom barnsjukvården vet. Men det är bara jag som törs säga som det är." Eva, ditt jävla stolpskott, det är inte bara pappor som är stressade och klämmer små fingrar i bildörrar, det är inte bara pappor som glömmer grindar och missar spisskydd. Kvinnor Kan. Även det.

Förresten, läs inte artikeln. Sätt upp spisskydd istället. Eller jaga en bisonoxe.

Vett och etikett

Till er som behöver fräscha upp era kunskaper i lite gammalt vanligt hederligt jävla hyfs så följer här en liten lathund:

1. Man hälsar på alla som kommer in i det rummet som man befinner sig i.
2. Varje gång man får frågan "hur är det?" så behöver man icke gå in på detaljer direkt, utan först känna av om det är läge för det.
3. Ett samtal är inte samma sak som en monolog, det går bra att ställa frågor till den man samtalar med.
4. Avbryt inte nån som pratar bara för att du har en nästan liknande historia, VÄNTA! Tänk dig att ett samtal är som att spela pingis. Din boll, min boll, din boll, min boll osv.
5. Sist men inte minst: NYS FÖR I HELVETE INTE I HANDEN! Ja, om du inte har för avsikt att tvätta den innan du lägger den på t.ex. datormusen som säg exempelvis jag ska använda.

Jo, Magdalena Ribbing får ursäkta, men ovanstående bör vi alla träna på innan vi kan ta till oss hur man tilltalar kungafamiljen.

Källhänvisningar saknas.

Kom kom kom

Få se nu, vad var det för knasigt med skrällen (för det var det, för det har Anders Nunstedt sagt, så det så!) i kvällens Melodifestival? Hm, en tjej spelar dragspel utan att man hör att det spelas dragspel. Konstigt. Några av dom andra tjejerna spelar också på olika instrument som inte hörs, men visst, det syns. Och varför syns det? För att det är så... fräckt?

Jag tror att tjejerna i själva verket kom från Bolibompa. Deras inslag var ett lite (men bara lite) klurigt test för de yngsta som dom kallar Finn Fem Fel. Ja, jag har bara hittat fyra än så länge, men jag kan vara rätt så trög. Vilken tur för mig att jag får en ny chans när de sjunger i Globen.

Globen, ja. Undrar vad det blir pausunderhållning i Globen? Tror ni att Smurfarna får uppbackning? Eller kommer dom bara äntligen fram till själva poängen med dom där rören? Är det självaste Robinsson-Robban som döljer sig bakom det ena nyllet? Frågorna hopar sig.

Luftvärmepump

Igår var en man här från ett företag som bla säljer luftvärmepumpar. Han skulle informera oss om installation, priser osv. Och han berättade. Men inte för OSS. Bara för Fredrik, husets MAN. Han tittade bara på Fredrik, berättade bara för honom. Tom när jag ställde en fråga så besvarade han den med en blick åt Fredrik. Nåväl, slutligen så vände han sig faktiskt mot mig, men bara för att ställa frågan: "Hur ofta använder ni torkskåpet?"

Vilket jävla torkskåp?? morrade jag och satte mig framför skidskytten och öppnade en ölflaska med tänderna, halsade den och rapade högljutt för att sedan köra ner handen i byxlinningen. Typ. Nej, det hade ju varit ett riktigt ologiskt beteende ur ett jämställdhetsperspektiv (bara bekräfta klassiska stereotyper) men jag tänkte mer på att jag ville ha chockat honom lite. Och det hade han nog inte väntat sig.

I själva verket fick jag kraftiga tvångstankar med inslag av Tourettes. Ni vet när man nästan får lägga handen för munnen för att inte säga det man tyvärr tänker. Allt för att få den här luftvärmegubbens uppmärksamhet. Funderade på att helt neutralt smyga in ett grovt könsord mitt i en mening om hur en elektronisk expansionsventil optimerar verkningsgraden... Och sen låtsas som ingenting.

Jo, Hjalmar Söderberg hade rätt. "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Sen tog mannen med det bristande intresset för mig sina luftvärmefitthelvetespumpbroschyrer och knallade tillbaka till 50-talet som han kom ifrån.

Totte bakar

Totte bakar, Totte dammsuger, Totte snickrar, Totte klär på sig (hjälpligt, skulle jag vilja säga),Totte... det var då själva fan vad Totte hittar på. Redigare unge får man leta efter. Nu är jag trött på Totte. Nu förpassar jag böckerna upp på vinden med annat babykrafs som de fula svart/vit/röd randiga skallersockorna från Go boken som var så speciellt anpassade för barnets ålder.(En storlek för alla 3 månadersknoddar...) "De skarpa kontrasterna på sockorna fångar barnets uppmärksamhet och lär barnet, jada, jada..." Jo, jösses vad mina skrek för att få av sig de där syntettossorna med det irriterande ljudet.

Undrar vad Totte gör idag. Troligtvis revisor på ett större företag. Bor i en "mellansvensk" (vad betyder det? Jag vet att jag har läst det ordet)stad med en trist fru och små lillgamla barn. Man får hoppas att det hände nåt i Tottes ungdomsår. Kanske Gunilla Wolde kunde skriva ungdomsböcker om honom?

Totte snattar. Totte är redlös. Totte blir av med oskulden. Totte kommer ut.

Möjligtvis var det lite magstarkt för Gunilla Wolde, hon kanske mer tänker: Totte sa en svordom. Totte missade en uppkörning. Totte skolkar. Vad vet jag.

Nu ska jag läsa en spökhistoria för mina barn. Det ska kännas att man lever.

Galla

Jag vet att jag rätt ofta spyr galla över både mig själv och andra, men den här helgen har jag verkligen SPYTT GALLA!! Fy fan.

Det som bara inte får hända, det hände. Både Fredrik och jag kräktes, nästan samidigt. Vi tittade på Lets Dance (synd om Agneta som ju var jätteduktig, men ärligt talat kanske inte årets personlighet) sen bubblade det i magarna så vi tog varsin hink och lade oss. Jag blev hängande över den där hinken hela natten och morgonen, Fredrik klarade sig bättre. Det var den helgen. Helt utslagen blir man ju efteråt, det vet väl de flesta av er så här års.

Men jag kom att tänka på en tid när det inte var helt ovanligt att man kräktes lite grann sådär på fyllan och villan, och sen som om inget hade hänt bara lugnt festade vidare. Hur orkade man? Minns speciellt en gång, 96-97, som jag och min underbara kompis Jenny satt utanför Kajsa Warg i Majorna och kräktes ikapp inne i en busskur. Vi satt brevid varandra och fnissade lite mellan hulkningarna, sen delade vi på ett lakritsbugg och gick in och beställde varsin violshot.

Kräk, kräk, kräk!

Dags igen. En av årets höjdpunkter är här. Kräksjukan. Min lilla gullegris Lova har spytt varannan timme sen inatt. Själv är jag fortfarande frisk, men den som väntar på något gott... Nåja, kräkeriet har ju sina fördelar. Jag är inte religös, men jag är säker på att det finns en mening med att Vinterhelveteskräkjävlasjukan kommer just i januari. Kilona som vi lade på oss under julhelgen blir vi av med under några timmar över toalettholken nu i januari. Balans. Ying och Yang. Oförändrat läge.

Men mellan alla tvätt/tork/sprit/spray-rundor idag har jag funderat på en helt annan sak. Alla almanackor från olika företag har verkligen helt snöat (ha, ha) in på att motivbilden i januari prompt ska vara en vacker bild på rosenkindade, glada barn på kälkar i gnistrande vinterlandskap. Så orepresentastivt för Sveriges befolkning som snarare ligger utslagna en efter en över olika toaletter och skriker att det var fan sista gången jag käkade kebab/tacos/pyttipanna! DET är i alla fall januari för mig.

Undrar om jag skulle ta en käck bild på min familj just nu, bleka, glåmiga ansikten bland spyhinkar och tvätthögar. Och sen skicka in den till kommunen som gör Lerumsalmanackan och hoppas på första pris för årets bild. Den är åtminstone representativ.

Par!

Det här är ett gnäll som jag bara måste ur mig nu, direkt! Jag har stött på det här fenomenet nu ett par gånger och det stör mig SÅÅÅ!! Jag kan inte fatta det. Visste ni att det finns PAR som har en Facebook sida IHOP! Många av er kanske redan kände till det, för er andra ber jag om ursäkt att jag chockar er så här en lördagkväll. Varför i hela fridens namn har man en Facebooksida ihop med sin partner?? Det är ju som att dela mobiltelefon. Nej, säg inte att det finns dom som gör det, det orkar jag inte höra.

Jag tänker, hur gör dom när de uppdaterar sin statusrad? Kanske den ena av dom säger till den andra: Godmorgon älskling, idag tycker vi att det är ett härligt väder ute! (Jag tänker mig att det nog är en typisk trist statusuppdatering som just ett PAR med gemensam FB-sida skulle skriva.)Varpå den andra i PARET svarar: Eh, men hjärtat, jag tycker nog att det är lite mulet. Sedan uppstår en pinsam tystnad och den som för dagen uppdaterat på fejjan får slokörat knalla bort till datorn och ändra statusen till: Idag blir en HÄRLIG dag! (Jag tänker mig att PAR med gemensam FB-sida bara och enbart skriver härliga, fina saker.)

Andra troliga statusuppdateringar borde vara: "Imorgon är en annan dag." (Kanske efter att man fått en P-bot trots att man kommit samtidigt som P-vakten.) Eller: "Ny dag, nya möjligheter." (Trots att man fått precis fått sparken.) Kanske: "Bättre sent än aldrig" efter ett par timmars väntan på en tågperrong/busshållplats/flygplats.

Åh, herregud, skönt att jag fått ur mig det här nu. Jag har inte vetat vem jag skulle prata med om detta. Nästa gång tänkte jag gnälla över alla FANTASTISKA mammor i tidningen mama. Eller rättare sagt om deras FANTASTISKA vanliga mammadagar. Jaa, ni veeet, gå upp ca 09:00 och gosa med den jollrande (aldrig missnöjda) bebisen i ca en timme. Sen somnar förstås bebisen om och mamman dricker örtte, yogar och kollar mailen. Sen blir det en promenad i parken med väninnorna och tillhörande latte (i gamla nummer, det är ute med latte nu, för mycket kalorier.) Sen babysim/rytmik/sagostund eller liknande givande sysselsättnig för nyfödd i en timme innan dagens inhandling av färska varor i en saluhall blir av.

Middagen avnjuts of course med ett glas rött vin och en intressant disskussion med maken. Sen yoga, örtte och hela baletten igen innan läggdags. Efter att ALLTID ha tvättat bort sminket och gnuggat med tandtråd förstås. (Nej, det sista har jag inte läst, men det verkar troligt att en mama-mamma inte somnar i soffan med sminket på och sen vaknar med ett ryck och kravlar bort till badrummet och vispar runt lite med tandborsten, skiter i tandråden eftersom man använder det så sällan att det blir sånt blodbad när man väl gör det.)

Åh, nu var det färdiggnällt om det också, jag är sannerligen effektiv idag.

Rollekar

Jag roas så av att tjuvlyssna på mina småtjejer när de leker rollekar. Det blir lite leka affär, leka grannar,leka förskola, men oftast blir det mamma, pappa, barn. Fast det blir sällan just dom rollerna, för det är väldigt svårt att få nån att spela pappa. Mammarollerna går först, sen storasyster och sen lillasyster/bebis på delad tredje plats. Jag tror att det går att bevisa vetenskapligt, jag har studerat NOGA. Det är likadant överallt, ingen vill ha rollen som pappa, det är verkligen lågstatus. Det är tom högre status att vara hund.

MEN VARFÖR?? Jag ser många fördelar med att vara pappa. Man får högre lön än sina kvinnliga kollegor för samma arbete, (jag struntar i att du känner nån man som tjänar mindre, detta är fakta!), man får en massa beröm för att man både kan och vill byta blöja, man blir fullständigt LOVORDAD av ALLA (särskilt tjejer, varför?)för att man tar ut pappadagar. Hallå, ta ut pappadagar, inte dela lika för det är det inte många som gör, utan berömmet får man om man typ (som dom flesta) tar ut en dag varannan fredag och var fjärde gång det är fullmåne och varje gång frugan har semester eller när det ska åkas till solen en vecka eller två. Med hela släkten alltså, gött att dricka öl ju, och svärmor har inget emot att byta blöja.

Nä, det verkar helt ok att vara pappa tycker jag. Jag vill också få beröm och förvånade utrop på BVC när jag kan mina barns personnummer. De två första siffrorna alltså.

Förresten borde det finnas fler rollekar. Imorgon ska jag föreslå för mina barn att vi leker BVC. PIX PAX ATT VARA PAPPA!

Då och nu

Jaha, ett decenium har passerat. Dags att summera åren 2000-2010. Vad hände? Jo, mest bra saker om jag ska vara uppriktig, men det är inget att pladdra på om i det här forumet. Nej, här vill jag passa på att jämföra en del saker som faktiskt VAR BÄTTRE FÖRR. Eller inte... Det är i alla fall annorlunda.

Utseendet t.ex.
Då- Långt hår och kort kjol.
Nu- Kort hår och lång kjol.

Eller musik jag lyssnade på i bilen.
Då- Kent!!
Nu- PippijävlaLångstrump.

Och kontoutdragen har helt ändrat karaktär.
Då- Babar, Nivå, Valand, Excet...
Nu- Ikea, BR, Liseberg, Lek och Buslandet...

Underkläder...
Då- Svart string, storlek frimärke.
Nu- Nåt vitt, stort BEKVÄMT från Lindex eller Ullared.

Socialt.
Då- Njöt av att gå ut träffa folk, trist att sitta ensam hemma ju.
Nu- Gör knappt ett toabesök utan sällskap.

Lääängst kroppsdelar.
Då- Benen.
Nu- Brösten.