söndag 31 januari 2010

Galla

Jag vet att jag rätt ofta spyr galla över både mig själv och andra, men den här helgen har jag verkligen SPYTT GALLA!! Fy fan.

Det som bara inte får hända, det hände. Både Fredrik och jag kräktes, nästan samidigt. Vi tittade på Lets Dance (synd om Agneta som ju var jätteduktig, men ärligt talat kanske inte årets personlighet) sen bubblade det i magarna så vi tog varsin hink och lade oss. Jag blev hängande över den där hinken hela natten och morgonen, Fredrik klarade sig bättre. Det var den helgen. Helt utslagen blir man ju efteråt, det vet väl de flesta av er så här års.

Men jag kom att tänka på en tid när det inte var helt ovanligt att man kräktes lite grann sådär på fyllan och villan, och sen som om inget hade hänt bara lugnt festade vidare. Hur orkade man? Minns speciellt en gång, 96-97, som jag och min underbara kompis Jenny satt utanför Kajsa Warg i Majorna och kräktes ikapp inne i en busskur. Vi satt brevid varandra och fnissade lite mellan hulkningarna, sen delade vi på ett lakritsbugg och gick in och beställde varsin violshot.

torsdag 28 januari 2010

Kräk, kräk, kräk!

Dags igen. En av årets höjdpunkter är här. Kräksjukan. Min lilla gullegris Lova har spytt varannan timme sen inatt. Själv är jag fortfarande frisk, men den som väntar på något gott... Nåja, kräkeriet har ju sina fördelar. Jag är inte religös, men jag är säker på att det finns en mening med att Vinterhelveteskräkjävlasjukan kommer just i januari. Kilona som vi lade på oss under julhelgen blir vi av med under några timmar över toalettholken nu i januari. Balans. Ying och Yang. Oförändrat läge.

Men mellan alla tvätt/tork/sprit/spray-rundor idag har jag funderat på en helt annan sak. Alla almanackor från olika företag har verkligen helt snöat (ha, ha) in på att motivbilden i januari prompt ska vara en vacker bild på rosenkindade, glada barn på kälkar i gnistrande vinterlandskap. Så orepresentastivt för Sveriges befolkning som snarare ligger utslagna en efter en över olika toaletter och skriker att det var fan sista gången jag käkade kebab/tacos/pyttipanna! DET är i alla fall januari för mig.

Undrar om jag skulle ta en käck bild på min familj just nu, bleka, glåmiga ansikten bland spyhinkar och tvätthögar. Och sen skicka in den till kommunen som gör Lerumsalmanackan och hoppas på första pris för årets bild. Den är åtminstone representativ.

lördag 16 januari 2010

Par!

Det här är ett gnäll som jag bara måste ur mig nu, direkt! Jag har stött på det här fenomenet nu ett par gånger och det stör mig SÅÅÅ!! Jag kan inte fatta det. Visste ni att det finns PAR som har en Facebook sida IHOP! Många av er kanske redan kände till det, för er andra ber jag om ursäkt att jag chockar er så här en lördagkväll. Varför i hela fridens namn har man en Facebooksida ihop med sin partner?? Det är ju som att dela mobiltelefon. Nej, säg inte att det finns dom som gör det, det orkar jag inte höra.

Jag tänker, hur gör dom när de uppdaterar sin statusrad? Kanske den ena av dom säger till den andra: Godmorgon älskling, idag tycker vi att det är ett härligt väder ute! (Jag tänker mig att det nog är en typisk trist statusuppdatering som just ett PAR med gemensam FB-sida skulle skriva.)Varpå den andra i PARET svarar: Eh, men hjärtat, jag tycker nog att det är lite mulet. Sedan uppstår en pinsam tystnad och den som för dagen uppdaterat på fejjan får slokörat knalla bort till datorn och ändra statusen till: Idag blir en HÄRLIG dag! (Jag tänker mig att PAR med gemensam FB-sida bara och enbart skriver härliga, fina saker.)

Andra troliga statusuppdateringar borde vara: "Imorgon är en annan dag." (Kanske efter att man fått en P-bot trots att man kommit samtidigt som P-vakten.) Eller: "Ny dag, nya möjligheter." (Trots att man fått precis fått sparken.) Kanske: "Bättre sent än aldrig" efter ett par timmars väntan på en tågperrong/busshållplats/flygplats.

Åh, herregud, skönt att jag fått ur mig det här nu. Jag har inte vetat vem jag skulle prata med om detta. Nästa gång tänkte jag gnälla över alla FANTASTISKA mammor i tidningen mama. Eller rättare sagt om deras FANTASTISKA vanliga mammadagar. Jaa, ni veeet, gå upp ca 09:00 och gosa med den jollrande (aldrig missnöjda) bebisen i ca en timme. Sen somnar förstås bebisen om och mamman dricker örtte, yogar och kollar mailen. Sen blir det en promenad i parken med väninnorna och tillhörande latte (i gamla nummer, det är ute med latte nu, för mycket kalorier.) Sen babysim/rytmik/sagostund eller liknande givande sysselsättnig för nyfödd i en timme innan dagens inhandling av färska varor i en saluhall blir av.

Middagen avnjuts of course med ett glas rött vin och en intressant disskussion med maken. Sen yoga, örtte och hela baletten igen innan läggdags. Efter att ALLTID ha tvättat bort sminket och gnuggat med tandtråd förstås. (Nej, det sista har jag inte läst, men det verkar troligt att en mama-mamma inte somnar i soffan med sminket på och sen vaknar med ett ryck och kravlar bort till badrummet och vispar runt lite med tandborsten, skiter i tandråden eftersom man använder det så sällan att det blir sånt blodbad när man väl gör det.)

Åh, nu var det färdiggnällt om det också, jag är sannerligen effektiv idag.

söndag 10 januari 2010

Rollekar

Jag roas så av att tjuvlyssna på mina småtjejer när de leker rollekar. Det blir lite leka affär, leka grannar,leka förskola, men oftast blir det mamma, pappa, barn. Fast det blir sällan just dom rollerna, för det är väldigt svårt att få nån att spela pappa. Mammarollerna går först, sen storasyster och sen lillasyster/bebis på delad tredje plats. Jag tror att det går att bevisa vetenskapligt, jag har studerat NOGA. Det är likadant överallt, ingen vill ha rollen som pappa, det är verkligen lågstatus. Det är tom högre status att vara hund.

MEN VARFÖR?? Jag ser många fördelar med att vara pappa. Man får högre lön än sina kvinnliga kollegor för samma arbete, (jag struntar i att du känner nån man som tjänar mindre, detta är fakta!), man får en massa beröm för att man både kan och vill byta blöja, man blir fullständigt LOVORDAD av ALLA (särskilt tjejer, varför?)för att man tar ut pappadagar. Hallå, ta ut pappadagar, inte dela lika för det är det inte många som gör, utan berömmet får man om man typ (som dom flesta) tar ut en dag varannan fredag och var fjärde gång det är fullmåne och varje gång frugan har semester eller när det ska åkas till solen en vecka eller två. Med hela släkten alltså, gött att dricka öl ju, och svärmor har inget emot att byta blöja.

Nä, det verkar helt ok att vara pappa tycker jag. Jag vill också få beröm och förvånade utrop på BVC när jag kan mina barns personnummer. De två första siffrorna alltså.

Förresten borde det finnas fler rollekar. Imorgon ska jag föreslå för mina barn att vi leker BVC. PIX PAX ATT VARA PAPPA!

onsdag 6 januari 2010

Då och nu

Jaha, ett decenium har passerat. Dags att summera åren 2000-2010. Vad hände? Jo, mest bra saker om jag ska vara uppriktig, men det är inget att pladdra på om i det här forumet. Nej, här vill jag passa på att jämföra en del saker som faktiskt VAR BÄTTRE FÖRR. Eller inte... Det är i alla fall annorlunda.

Utseendet t.ex.
Då- Långt hår och kort kjol.
Nu- Kort hår och lång kjol.

Eller musik jag lyssnade på i bilen.
Då- Kent!!
Nu- PippijävlaLångstrump.

Och kontoutdragen har helt ändrat karaktär.
Då- Babar, Nivå, Valand, Excet...
Nu- Ikea, BR, Liseberg, Lek och Buslandet...

Underkläder...
Då- Svart string, storlek frimärke.
Nu- Nåt vitt, stort BEKVÄMT från Lindex eller Ullared.

Socialt.
Då- Njöt av att gå ut träffa folk, trist att sitta ensam hemma ju.
Nu- Gör knappt ett toabesök utan sällskap.

Lääängst kroppsdelar.
Då- Benen.
Nu- Brösten.