Självgnäll

Idag måste jag gnälla på mig själv. Jag är inte bara vresig, jag är inkonsekvent också. Jag ogillar egentligen FB-statusar och bloggar som ska vara sådär hemliga och ibland lite mystiska så att alla ska bli nyfikna och undra och undra och kommentera och fråga: Vad menar du? Vem är du arg på? Och en sak är säker: Det funkar! Jag blir så himla nyfiken, även om det är bara ett ilsket omdöme om icke namngiven person från nån som jag typ gick i paralellklass med för 20 år sedan eller jobbade med i två veckor på 90-talet. Man vill veta helt enkelt!

Nu till saken- jag gjorde visst likadant häromdan. När jag skrev om mitt bråk med barnens förskola sådär lite lagom mycket, men inga detaljer. Åh, vad töntigt gjort. Men till mitt eget försvar vill jag säga att syftet inte var att verka hemlig på nåt sätt utan bara helt enkelt bespara er rätt trist information. Bråket var inte sådär jättestort heller, jag fick inte nån nytta av mina självförsvarskurser och blodvite uppstod icke. Men jag var arg. Hann knappt räkna till tio. Det hela handlade om en ur personalen som hade synpunkter på mitt schema och när jag lämnade barnen, och istället för att fråga mig eller nån annan ur personalen som visste bättre så skulle det ringas till rektorn och indirekt kritiseras. (Utgå från att jag hade gjort fel.) Men jag är JÄVLIGT noga med att vara korrekt i förskolesammanhang, så även med mitt schema. Jag ringde upp rektorn och förklarade och sen var väl allt någorlunda frid och fröjd. Dessutom fick Lova en blöja på sig trots att hon varit blöjfri i snart ett halvår och då blir man ju inte helt glad heller. Det är ju samma sak som att sätta på dig eller mig en blöja, vad skulle du säga? Jaja, det finns säkert nån av er som skulle uppskatta det, men det är en annan historia.

Idag har både jag och Fredrik jobbat på dan, tjejerna var hos min mamma och Lennart. Som vanligt bråkade de inte en enda gång förrän jag kom och hämtade de.

Dagens gnäll:

1. Självplock av lösgodis. Nu gnäller jag inte på själva fenomenet att var och en plockar ihop sin egen påse och ignorerar de färdiga påsarna som alltid innehåller nåt som är äckligt, nej, jag ser det ur ett för mig mycket större perspektiv: HYGIENPERSPEKTIVET! Att det är lock på varje godislåda (som ANVÄNDS,hallå!) borde vara en självklarhet, men ICKE! Vi i min familj bojkottar snask(snusk)affärer som inte efterlever detta. Folk i alla åldrar och med alla varianter av hudflagor, hårstrån, snor, mjäll, kråkor, naglar och spott står faktiskt lutade över dessa byttor och plockar och sträcker sig över och vissa TAR MED HANDEN! (Vad finns det för straffskala på dylika brott?) Idag plockade tjejerna och jag lösgodis på Ica och mina stresshormoner flödade ikapp med svetten på ryggraden. Småbarn-EN MASSE-härjade runt och framförde högljutt sina önskemål och några plockade själva! Mina barn stod snällt med varsin klubba i handen (oöppnade!) och lät mig plocka och stänga lock efter både mig själv och andra. Vissa saker tjatar de helt enkelt inte om. Sen bråkade de inte förrän vi kommit ut genom kassorna.
2. Mitt humör. Jag känner mig sur utan synbar anledning.
3. Enda kräftskivan vi hittills har blivit bjudna på sammanfaller med enda lördagskvällen jag jobbar på en lång period! Som jag dessutom bytt till mig för längesen. (Hm, jag HAR en anledning att vara sur ju!)

Dessutom...

Om jag var en bit smågodis skulle jag vara... jo, en hård och sur karamell som är INSLAGEN i dubbla papper. För hygienens skull, miljön får stå åt sidan i just denna hjärtefråga. Vad skulle du vara? Söt men ofräsch?